Palmisano Cup 2011
Tänkte rapportera om hur det var i Lochteå och palmisano cupen 2011..
För min del liksom många andra svenskars del gick det riktigt dåligt i palmisano.
Var väldigt tuffa vindar att skjuta i, fredagens träning gick bra då det var snälla och behärskliga vindar att skjuta i.
Men när lördagen kom, så blev det raka motsatsen, en enda visp till hårda vindar ute på flaggfältet, vilket gjorde det fruktansvärt svårt att skjuta smått den dagen. Det krävdes sin man/kvinna att lyckas bra. Därmed de höga resultaten på listan.
Söndagen var vindarna mera stabila, men varierade i antingen stark eller jävligt stark vind.
Var rent så att vi fick skruva in oss på tavlorna. Olyckligtvis så gick ett skott igenom träramen för min del på 3e serien, som jag inte hittade igen, men gruppen i övrigt såg fin ut. Men sen när jag skåda den på närmare håll så blev jag deppig över det försvunna skottet som hittades igen, utanför tavelramen, och bestraffades med en vinkelminut á 58mm .
Trots de svår vindarna så lyckades en svensk plocka hem en silvermedalj på söndagens tävling.
Samt att vi hade några på topp 15, av 80 tävlande.
I övrigt så var det en lärorik helg, även om det kändes hopplöst under skjutningen och inga vidare resultat, så lyckades jag lura ut till slut i hur och när man ska skjuta i så svåra förhållanden som det var för att lyckas med en sånär någorlunda godkänd träffbild. Givetvis kom jag på det när jag sköt sista serien, vilket inte var till nån större hjälp just då.
Hade det inte varit för det trevliga sällskapet och de fina vännerna inom bänkskyttekretsen, så hade jag slutat med bänkskyttet efter den helgen.
Så jag bröt ihop och kommer igen, till SM-tävlingen i Fredriksberg om en vecka.
Mvh
Sandra
För min del liksom många andra svenskars del gick det riktigt dåligt i palmisano.
Var väldigt tuffa vindar att skjuta i, fredagens träning gick bra då det var snälla och behärskliga vindar att skjuta i.
Men när lördagen kom, så blev det raka motsatsen, en enda visp till hårda vindar ute på flaggfältet, vilket gjorde det fruktansvärt svårt att skjuta smått den dagen. Det krävdes sin man/kvinna att lyckas bra. Därmed de höga resultaten på listan.
Söndagen var vindarna mera stabila, men varierade i antingen stark eller jävligt stark vind.
Var rent så att vi fick skruva in oss på tavlorna. Olyckligtvis så gick ett skott igenom träramen för min del på 3e serien, som jag inte hittade igen, men gruppen i övrigt såg fin ut. Men sen när jag skåda den på närmare håll så blev jag deppig över det försvunna skottet som hittades igen, utanför tavelramen, och bestraffades med en vinkelminut á 58mm .
Trots de svår vindarna så lyckades en svensk plocka hem en silvermedalj på söndagens tävling.
Samt att vi hade några på topp 15, av 80 tävlande.
I övrigt så var det en lärorik helg, även om det kändes hopplöst under skjutningen och inga vidare resultat, så lyckades jag lura ut till slut i hur och när man ska skjuta i så svåra förhållanden som det var för att lyckas med en sånär någorlunda godkänd träffbild. Givetvis kom jag på det när jag sköt sista serien, vilket inte var till nån större hjälp just då.
Hade det inte varit för det trevliga sällskapet och de fina vännerna inom bänkskyttekretsen, så hade jag slutat med bänkskyttet efter den helgen.
Så jag bröt ihop och kommer igen, till SM-tävlingen i Fredriksberg om en vecka.
Mvh
Sandra
