Livstecken

Nej då, jag har inte gått och dött.
Har bara inte haft nån större skrivlust, heller inte skjutit på nån större tävling sen sist.

Tänkte att jag skulle damma av bloggen lite, sitter för stunden på jobbet och jobbar nattshift.

Har sen sist skjutit några webcuper, har väl inte presterat nå bra, vad de nu kan bero på.
Har ju starka misstankar på att jag inte haft helt 100 fokus under skjutningen.
Ska även kolla bomkontakten på kulorna.

SM på hemmabanan närmar sig med stormsteg, måste få igång nån prestanda innan dess känner jag.

Finns säkert en del av er som undrar över mitt skytte-intresse?
Tänkte att jag skulle berätta lite om varför jag tycker det är kul att utöva skytte.

Hela min familj är jägare, både mamma och pappa jagar både älg och fågel, liksom jag och mina bröder.
Så redan som litet spädbarn fick jag följa med ut till skogs på jakt och fisketurer.

När jag var sådär 7-8 år, så gick jag på någon slags idrottscirkel, vi testa på olika sporter under ett helt års tid, för att fatta tycke för något utöva de sporterna.
Nåt jag fastnade för liksom min 4 år äldre bror också gjorde, men han gjorde det lite innan mig, det var luftgevärsskytte.
Jag fick testa på luftgevär 3 tisdagar på rad, och sköt då bara 10 poängare och tyckte det var väldigt roligt.
Så jag fortsatte med det, liksom min storebror, vi träna i kanske en av sveriges finaste skyttehallar i vindeln för ramselefors sportskytteklubb.

På sommarloven då vi inte tränade lika mycke som under hösten och vintern, så sköt jag och min bror självständigt hemma i trädgårn. eller i källarn i torkrummet.
Vi ställde upp trädgårdsbordet på lagomt avstånd från vebodväggen, och satt å sköt prick på spyflugor och getingar som for runt på väggen.
Vi sköt även på andra levande kreatur också, men det är en historia för sig som inte kommer nämnas här.

Tävlingar avlöste varandra, både jag och min bror kammade hem massvis med priser.
Året jag skulle fylla 13 så flyttade jag till en by utanför vännäs, när hösten kom så besökte jag och min bror träningslokalen för vännäs luftgevärsskytte.

Rucklet till lokal var långt ifrån lika bra som den vi tränade i vindeln, likaså att de nya tränarna va inte alls lika ambitiösa och duktiga som de i vindeln. Så intresset för att fortsätta med luftgevärsskyttet avsvalnade rätt så fort.

Istället så började jag skjuta med salongen på hemmaplan, och ibland även hagelgevär.
Hängde med min styvfar på fågeljakt mer och mer. Tog sen tillslut jägarexamen, och puffrade en hel del lerduvor hemma på gården inför uppskjutningen.

Sommaren 2008 så skulle EM i bänkskytte gå av stapeln i brattvall, det hade jag inte en aning om.
Nån vecka innan den tävlingen så var jag på logdans, och dansade med en herre vid namn Mats som är skjutledare emellanåt på bänkskyttetävlingar.
Han och jag hade pratat en del jakt med varandra under dansernas gång, så han undra om jag skulle till Brattvall och kolla in EM i bänkskyttet.

Jag hade inte en aning då om vad bänkskytte va för något, och han berätta kort och konsivt att det är precisionsskytte på hög nivå. Vilket gjorde att jag blev mera intresserad.
For till Brattvall och kolla in EM och blev själv fast i träsket, lika glad är jag för det.
Intresset för skyttet har alltid levt kvar hos mig, och nu blossat upp.

Kul att skjuta med gevär, samt trevligt sällskap.

Att jag är född och uppvuxen i en jakt och skyttefamilj är nog en stor orsak till varför just skyttet har blivit ett stort intresse hos mig.

När jag sitter där ute på skyttebanan så är det som att en inre lugn kommer och för mig in i en harmonisk stämning.

Folk pratar om att man ska gå på yoga för att hitta sitt inre jag, själv åker jag till skjutbanan och hittar mig själv direkt.







RSS 2.0