Nijmegen 2014

Hej!

Så var det dags att skriva om min stora resa till Nijmegen!
Fredag den 11 juli började jag trippen mot en 4 dagars marsch i Nijmegen, tog flyget från Arvidsjaur ner till Stockholm. Där mötte jag ett gäng glada och trevliga människor att bila tillsammans med ner till Holland.
 
Några stopp blev det efter vägen men på lördag förmiddag så nådde vi målet ;Heumensoord den militära förläggningen. Lördag & söndag innan marsch så blev det lite trevligheter, och bekanta sig med de övriga personerna i min marschgrupp, vi skulle ju ändå bo och gå ihop en hel vecka.
 
Måndag 14 juli day 0, På morgonsmötet i öltältet, så höll jag ett litet tal till förmån för barncancerfonden, samt insöp lite information och tips hur man kommer i mål alla 4 dagar. Efter mötet for ca 1/3 av svenska delegationen på 2 olika utflykter för att besöka militärmuseum från världskrigs epoken. Den ena utflykten genererade 292,75€ till barncancerfonden norra :D
 
Själv åkte jag inte iväg på något av musuemen, då jag beöskt dessa som musiker redan 2 föregående år.
Utan jag tog en liten strapats nere på stan för att äta god holländsk pannkaka, å allmänt strövade runt i folkvimlet.
Införskaffade en filt att värma sig lite extra med på natten, då det var väldigt kallt & rått.

Sedan gick måndagskvällen åt till att planera och förbereda för veckan, tejpade en del fötter åt mina marschkamrater i gruppen, lyckades till slut även tejpa mina egna fötter, samt att man vätskade upp sig en hel del också.
 
 
Tisdag 15 juli marsch-dag 1.
 
Reveljen gick kring 0300 än om jag inte hörde den, så vaknade jag av att kamraterna började röra på sig. Med pigga fräscha ben klev man sömndrucket upp och klädde på sig, för att äta lite frukost och fylla säcken med nödproviant för att klara av 43,8km lång marsch.
 
Vi kom iväg och njöt av att kunna gå normalt, då vi senare för varje dag mest troligt skulle ha lite stela muskler samt blåsor under fötterna.
 
Vi hinner inte ens ut ur suckarnas allé som är ca 1 km lång innan första åskådarna börjar heja på oss militära gångare, klockan är inte ens 5 på morron.
 
Väl inne i stan så är det en hel del som fortfarande inte gått och lagt sig sen kvällen innan. De hejar på och försökte väl registrera att det var militärer som kom och gick efter vägen. Allteftersom dagen lider kommer fler och fler ut ur sina hus för att ropa success, well done, you can do it, samtidigt som det bjuder på diverse frukter grönsaker, vatten godis m.m
Småbarn som vill ge high five och funderar över souvenirer.
 
Blev lite förvånad  att jag klarade  mig genom dagen, med en enda liten blåsa under lilltån som smärtade och retade mig otroligt mycket. Fick den tömd och avlastad hemma på campen. Lilltån hade smitit under den andra granntån brevid, därav en dubbel så stor lilltå innan dagen var till ända.
 
Vädret under dagen var väldigt behaglig kring 16-18 grader, dock med skyhög luftfuktighet på 70% vilket gjorde att man svettades som en gris.
 
Duschen hemma på campen var efterlängtad, tills man insåg att vattnet var riktigt hett.
 
Onsdag 16 juli marsch-dag 2.
 
Vädret höll sig likadant som dag 1 kanske något varmare, nu med en marschsträcka på 37km att ta sig an.
Vaknade till på morgonen, och kroppen var inte särskilt nämnvärt stel, fötterna kändes bra, så det var bara att komma ur sängen igen kring 3:30 tiden för frukost och fylla ryggsäcken med vätska och energy.
 
Vi knatade på och tog oss framåt, svetten lackade över hela kroppen, varvid jag tryckte salt, socker och vatten. Resulterade i kanske lite väl lite vatten än om man drack en hel del. Åkte dessvärre på en smärre vätskebrist vid lunchtid, räddade situationen med massa saft, och saltade frukter/grönsaker, blev piggare efter en stund och vi kunde fortsätta marschdagen för att ta oss i mål. benen och fötterna var ännu fräscha.
 
I mål kom vi efter ett tag, orden från måndagsmötet att det krävs 3 ben behövs för att komma i mål alla 4 dar, höger ben, vänster ben, samt pannbenet.
 
Pannbenet fick börja jobba lite lätt under torsdag 17 juli  marsch-dag 3 39,8km.
Med 2 brutna i gruppen, så klev vi resterande upp och startade dagen.
 
Med tanke på vätskebristen från dag 2 så var det att dricka ännu mera vatten, för nu kom solen och värmen, liksom de 7 backarnas dag. Än om vi svenskar bara lade märke till 2 backar, Holland är ett platt land, och i Sverige har vi lite mera kuperad terräng. Iaf så tryckte vi på i ett rätt högt tempo upp för backarna, och det kan bli lite trångt då vi delade vägen med ca 40 000 andra människor också. Men med att ropa ord som gräsklippar, slagborrmaskin, m.m så reagerade folk och släppte förbi oss då vi stormade fram efter vägen, vilket vi blev väldigt roade av.
 
Sista milen, började mina muskler i skinkorna kännas av en hel del, därav att pannbenet fick jobba. For iväg i lite snabbare tempo för att se om det kunde hjälpa och det gjorde det, men vid hemkost och påbörjad stretching. Så vägrade smärtan att ge vika. Gjorde allt i min makt för att stretcha ut musklerna, men smärtan blev för stark och slog ut hjärnan och orken. Tårarna rann och rädslan över att måsta bryta efter 3 genomförda marschdagar var enorm. Därav vågade jag inte söka sjuvård, med risk för att bli groundad.  
Men med viss övrertalning och försäkran om att jag inte skulle behöva bryta tog jag emot sjukvårdshjälp.
Den otroligt fina sjukvårdspersonalen tog väl hand om mig, och hjälpte mig att handskas och hantera mina smärtande skinkmuskler som krampade allt vad det kunde. De gjorde en grundlig genomsökning,hade fina värden över puls å syresättning. Så det blev en påse dropp och extra kalk i kroppen för att få det hela att släppa. 
 
Kramperna började försvinna efter ett tag, och smärtan som var kvar blev hanterbar, så lagom groggy blev det att äta lite smaklös mat och få i sig lite pizza, torkat renkött och nån halvliter vätskeersättning, vanligt mineralvatten, samt styrkande ord från kamrater var jag åter på benen.
 
Duschen var sedan behaglig att ta då temperaturen på vattnet hade sänkts så det var strax under ljummet.
 
Somnade rätt snart denna kväll, med sista dagen i sikte. Läkarna gav mig klartecken att fortsätta som tur var.
 
Fredag 18 juli sista och 4 marschdagen 46,4km
Inget packningskrav denna dag då det sist var sådan värme en del dödsfall under marschen. Så gav den Holländska arrangörrn order om att inget 10kgs krav på packning galled, samt lättad klädsel. Inga flaggor i ryggsäckarn då det var sorgedag.  Skickade med extra t-shirt och banan i Finnermarks ryggsäck,
själv lämnade jag min ryggsäck på campen, och bar endast camelback.
 
Sorgedag var utlyst i Holland iom att flygplanet som blev nerskjutet i Ukraina, var merparten av holländska resenärer på väg till Malaysia-
 
Stämningen efter marschvägen var väldigt tung, då ingen sång var tilltåten, folket som hejade på efter marschvägen var inte längre lika uppåt & glada som tidigare under veckan. Det var betydligt mindre discomusik efter vägarna också. Men på något vis så gick det iaf, folk visade stor respekt över de omkomna och tragiska händelsen att ett civilt plan blivit nerskjutet.
 
Med lärdomen av föregående dag, så drack jag betydligt mer vatten då det var 38 i skuggan.och 40% lufttfuktighet  vid lunch. Smärtan i skinkorna kom åter vid rastplats 2, tog ett besök i sjukvårdstältet och fick lite starkare sortens smärtlindrande piller utordinerat tillsammans med voltaren.
Efter en liten stund började pillrens verkan ta kraft och det blev åter en njutning att gå igen, likväl som att man fick en gratisfylla som hette duga.

Pillrena hjälpte, och vi kom fram till byn Beers där det är tradition att just dricka en beer, men alkoholfri då för min del. Mellan mil 3-4 så hjälpte inte det smärtstillande pillrena längre vilket gjorde att pannbenet fick slita lite istället, och än fast tårarna sprutade i smärta tog jag mig framåt steg för steg. Min vän Kristina gick vid min sida och peppade mig att gå framåt, vilket jag är tacksam över. Vi kom till sista rastplatsen charlemange, och bara 5km lång parad återstod att gå. Vår snälla cykelordonnans gav mig behövlig massage på rumpan och kramperna släppte tack och lov :D

Så sista 5km blev en njutning att gå, smärtan var bortblåst som ett rosa moln över det svarta havet. ca 500 000 personer stod efter vägen och hejade fram oss sista 5km, gladiolor fyllde mina händer.
 
Jag kunde konstatera att 167km inte var så fasligt jobbigt att gå ändå, fötterna kändes skapligt bra veckan igenom, lite mera vätska i kroppen till nästa år så blir det nog bra. Men nog fick jag slita lite lätt för att ta mig i mål, men absolut inte så jobbigt som jag trodde det skulle vara. Så träningen har visst gjort en hel del :D Bara lite bekymmer att handskas med värmen som är där nere.
 
Summan av kardemumman, var det en mycket trevlig vecka, lärde känna folk från olika delar av sveriges långa land, likväl folk från övriga delar av världen.
Har aldrig highfivet så många barn som denna vecka, och känslan av att man kan bara man vill.
 
Delar ur Legionens marschgrupp dag 4 i Beers
Gruppfoto sista dagen rastplats 3 foto: Elisabeth Forsman PAO försvarsutbildarna
Cykelordonannser foto : Elisabeth Forsman PAO försvarsutbildarna
 
Efter marschvägen under dag 1 Foto: Elisabeth Forsman PAO försvarsutbildarna
Rastplats foto Elisabeth Forsman PAO försvarsutbildarna
Lunch på campen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Gå ej vilse i Svenska fjällvärlden

Ja som ni hör på rubriken gå ej vilse i Sverige!

Jag och Emil var ju i Miekak för ett tag sen för att jobba i Miekak.
En av dagarna så flög vi ut en gäst som skulle jaga sig tillbaka till campen.

Då klockan närmade sig vid 20:00 på kvällen hade gästen ännu ej dykt upp vilket gjorde att vi började ana oråd, valde att vänta till 20:30 och gästen hade ej ännu återvänt.

Så då besluta jag att på något sätt försöka få kontakt med våran gäst, började med att skjuta några skott från campen, men fick inget gehör.

Rotade fram en pannlampa och började gå för att förhoppningsvis möta våran gäst, ropade å ropade å gjorde mitt bästa, men mörkret försvårade letandet och jag gav upp sökandet för att ej sätta mig själv i fara också.

Återvände till campen, och meddelade VDn på företaget vad som hade hänt och oron över gästen som ej hade dykt upp.

Jag valde att sitta uppe och vaka till kl 23:00 och försökte få kontakt med gästen igen genom att skjuta gevärsskott.
Men förgäves fick jag inget gensvar, lämnade ett meddelande på gästens stugdörr ifall att denne skulle dyka upp under natten.

Vid 23:00 intog jag sängen för att tidigt morgon därpå kunna återta söket på den försvunne gästen.

Klev upp kl 06:00 och gick direkt till gästens stuga för att kontrollera om denna hade kommit hem under natten, men besvikelsen tog över då fallet ej var så.

Snabb frukost och Emil ringde upp VDn på bolaget, ett beslut togs och vi for iväg med helikoptern för att söka av området som gästen jagat på, dock var turen ej på vår sida.

Fanns bränsle för 20min sökning, och vi leta å spana men fann ingen gäst. Så vi tog beslutet att kontakta polis och anmälde gästen försvunnen, då var kl 07:00.

Svaret vi fick var, att ja vår helikopter från polisen kan tidigast avgå kl 11:00 från Boden!

Här har vi en gäst som redan tillbringat en natt på fjället och kan vara skadad, men vi väljer att vänta in polisens helikopter. Istället för att ge oss tillåtelse att flyga ner till basen och tanka upp helikoptern som står mitt i flygområdet!

Oron blir större hos jag och Emil, vi gick igenom gästens stuga, för att kanske få en hum om han hade mat, eller nå vettigt plagg med sig.

Ringde upp VD för att höra om några nya besked hade kommit från polisen, jo det hade det, polisens helikopter hade tekniskt fel och skulle medföra senare avfärd från Boden!

Än en gång blev vi frustrerad över varför de inte låter oss fara iväg för att kunna söka då vi är så nära,men nej det här ska fabror polis fixa själva.

Men min och Emils medmänsklighet tog över hand, så vi valde att gå mot det håll där gästen väntas dyka upp, vi ropa och vi avfyra nya signalskott men inget gensvar.

Förtvivlade begav vi oss ner till campen för att på något vis kunna påskynda polisens agerande, men inget skedde.

Vi försökte åstadkomma lite dagsverke i campen, medans en oro fann sig i kroppen. Tänk om våran gäst skulle vara skadad på något vis och behöver snabb sjukvård, han kanske låg där å det hängde mellan liv och död. Det var ungefär tankarna som gick genom huvet.

Vid 12-tiden hörde jag ett harklande och trodde att det var Emil som gjorde det, men ack det var vår gäst som återvände väldigt trött i kroppen och svulten.

Vilken glädje det var att återse gästen igen och att han inte hade nån större skada än stela muskler och skavsår!

Vi diskuterade om hur det kom sig att han blev kvar utomhus under natten, det visade sig vara en sån enkel sak att inte hitta igen en bro att ta sig över forsen. Som kan vara lite svår att hitta i mörkret.

Samt att då gästen upptäckte att eftersök var påbörjat så vågade han inte flytta på sig efter att ha sett helikoptern, men valde ändå till slut att leta sig hem till Campen.

Så Emil fick ringa och tala om att den försvunne gästen åter kommit till rätta, och ja polisen hade ännu inte tagit sig iväg från Boden.

Summan av kardemumman, skulle man råka göra illa sig rejält på fjället så bör man kunna lappa ihop sig själv för det lär ju dröja en dag eller så innan någon hjälp kommer från polisens sida.

De borde tänka över sitt sätt att agera tycker jag, för ett försvinnande och saknad person kan det handla om mellan liv och död ifall en större skada skulle ha inträffat.


Miekak och mera ripjakt

Just packat färdigt min säck för att flyga till Miekak imorrn.
Det väntas både jobb och ripjakt =)
 
Sen förra veckan så sågs det ju en hel del ripor, och många är det kvar.
Är sugen att anta utmaningen och dra iväg på område 1 för att försöka ge mig på att få en
tjäder med stående hund. Vilket inte lär bli en lätt match, men väl värt ett försök.
 
 
Miekak vart ligger det och vad är det för plats undrar ni ?
Det är en vildmarks camp som ligger 3 mil sydväst om Sarek mitt ute i ingenstans.
 
 
Miekak  ligger alldeles stilla & spegelblank en kväll i somras.
 
 
 
 
I Miekak kan man både utöva fiske som jakt, eller bara njuta av den fantastiska naturen som är där uppe.
Campen har 21st 4 bäddsstugor och 1 konferensstuga. Som man kan boka in sig på http://www.miekak.com/
 
I de flesta stugorna finns det tillgång till 12V belysning, annars är det gasollampor som gäller.
Otroligt mysigt att leva i denna miljö, tekniskt sett gör man en resa minst 70 år bak i tiden.
Man hämtar sitt vatten nere vid sjön, får värma på det för att få varmvatten, inget avlopp utan diskvattnet kastas bort bakom husknuten. Det vill säga ett helt fantastiskt liv.
 
Det finns att tillgå en bastu man kan hyra på campen, för att kunna mjuka upp musklerna och tvätta av sig dagens svett å bli lite fräsch.
 
Med det tackar jag för mig och återkommer senare för en rapport om hur jakten gick.
 
Skitjakt på er.
 
Sandra
 

Ledsen

Ibland blir jag bara så förbannad å lessen.

Jag ställer upp å ger å ger, men får knappt något tillbaka,
Jag har ett jobb så ja klarar mig i princip +-0 oftast minus tyvärr, men han som har ett heltidsjobb , är min andra hälft och tjänar rätt bra. Ska inte kunna ställa upp något för mig.

Varannan helg sätter jag mig på en buss för att åka upp å hälsa på, när man kräver att E ska komma ner, får man svar att det känns bara onödigt att åka ner, att det är jobbigt att åka ner då det är för långt. Jag har samma sträcka att åka, åker med buss som tar 3 timmar längre, jämfört med bil.

Sen vill då denne int förstå att jag inte vill strunta i min egen familj inför julen, då jag ha planer på att fira jul hos Es familj, men vill då äta på mammas jullunch som hon anordnat för hela familjen på söndag. Så innebär det att isf sitta på en buss hela uppesittarkvällen.

Men där går gränsen. Då stannar jag hellre hemma över jul, för varför ska jag hela tiden offra å ställa upp då inte min partner kan göra samma sak för mig..


God jul och gott nytt, du som följer min blogg

Dag 3 Mina föräldrar.

Ja va ska man säga. 
Morsan å farsan skiljdes då ja va kanske 6-7 år. 
 
Morsan hon är då från Björkvattne  (Tärnaby), där jag väldigt gärna spenderar tid om jag får möjlighet. 
Jag å morsan är rätt lika varandra, äpplet fall ju int så långt från trät het he ju. 
Hon jagar och fiskar, vilket även min far gör, så när ja å mina bröder va småttingar var det bara att gilla läget å följa med ut i skogen varken så vi ville eller inte. Då vi ha 2 jakttokiga föräldrar.
 
Iaf så träffa då morsan en ny karl, och dom gifte sig så småningom och är fortfarande gifta. 
 
Farsan är en tvättäkta surjämte från skogarna kring Åre, och flyttade hem dit för 13 år sen.  
Han lever för fisket och jakten, samt knivmakeriet han sysslar med. 
Även han är omgift, och har skaffat ett till barn med den nya frun. 
 
Mamma är ju ändå hon som alltid funnits vid min sida och stöttat en, liksom hennes nya gubbe som såg 
till att jag klara uppskjutningen för jägarexamen, och även såg till att jag skulle bli en bra bilchaufför. 
 
 

Palmisano Cup 2011

Tänkte rapportera om hur det var i Lochteå och palmisano cupen 2011..

För min del liksom många andra svenskars del gick det riktigt dåligt i palmisano.
Var väldigt tuffa vindar att skjuta i, fredagens träning gick bra då det var snälla och behärskliga vindar att skjuta i.
Men när lördagen kom, så blev det raka motsatsen, en enda visp till hårda vindar ute på flaggfältet, vilket gjorde det fruktansvärt svårt att skjuta smått den dagen. Det krävdes sin man/kvinna att lyckas bra. Därmed de höga resultaten på listan.

Söndagen var vindarna mera stabila, men varierade i antingen stark eller jävligt stark vind.
Var rent så att vi fick skruva in oss på tavlorna. Olyckligtvis så gick ett skott igenom träramen för min del på 3e serien, som jag inte hittade igen, men gruppen i övrigt såg fin ut. Men sen när jag skåda den på närmare håll så blev jag deppig över det försvunna skottet som hittades igen, utanför tavelramen, och bestraffades med en vinkelminut á 58mm .

Trots de svår vindarna så lyckades en svensk plocka hem en silvermedalj på söndagens tävling.
Samt att vi hade några på topp 15, av 80 tävlande.

I övrigt så var det en lärorik helg, även om det kändes hopplöst under skjutningen och inga vidare resultat, så lyckades jag lura ut till slut i hur och när man ska skjuta i så svåra förhållanden som det var för att lyckas med en sånär någorlunda godkänd träffbild. Givetvis kom jag på det när jag sköt sista serien, vilket inte var till nån större hjälp just då.

Hade det inte varit för det trevliga sällskapet och de fina vännerna inom bänkskyttekretsen, så hade jag slutat med bänkskyttet efter den helgen.

Så jag bröt ihop och kommer igen, till SM-tävlingen i Fredriksberg om en vecka.

Mvh

Sandra

Palmisano

Om drygt en månad så är man på väg över till grannlandet i öst!
Då säsongens första tävling drar igång, men innan dess så bör jag nog svarva till ett par nya hylsor.
Liksom felsöka lite om vad det kan vara som gör att jag skjuter snortätt i sightern men inte på record tavlan.

Studierna går skapligt bra på maskin-teknikprogrammet.
Det är väl bara en tidsfråga tills jag kommer ge mig på att göra en egen combopress.


Kommer nog bryta mig ur denna blogg lite, och inte bara skriva om jakt och skytte.

Åh skriva lite om livet och min vardag i allmänhet.

Frihet

Singel och fri sen ett tag tillbaka.
Vilket innebär att nu har jag tid att jaga och syssla med mina intressen som jag vill :D

I helgen var jag iväg och gästjagade toppfågel.
Resulterade i en fin orrtupp :D

Orrtupp i backen

I söndags morse sköt jag min första orrtupp :D
Kom på plats till marken där jag jagade, spana efter orre och fick syn på en tupp som satt 400m bort.
Knalla ner på en översnöad gammal skogsbilsväg för att komma närmare tuppen, lyckades till slut lokalisera mig själv och tuppen.
När jag konstaterat var han satt, så hade jag 200m till den tänkbara skjutplatsen. Rörde mig i sakta mak genom tät skog, för att försiktigt röra mig mot myrkanten, hitta inget riktigt bra träd att ta stöd mot, dock en väldigt bra liten kulle att kunna ta stöd mot.
La mig ner i snön och försvann i den, va rätt djupt där.
Tog en liten stund innan jag bökat färdigt och låg riktigt bra och hade bra sikt på tuppen som satt längst upp i en björktopp. Medan jag hade tuppen i kikarn så fundera jag hur långt det var bort till tuppen, visste att bössan går mitt i på 100m avstånd, räkna ut att längre än 100m är det, kom fram till att det var ca 170m.
Kände att jag ville ta ett halsskott för att få så lite köttförstöring som möjligt, tänkte snabbt i huvve om hur mycke kulan skulle sjunka på det avståndet. Så jag höll upp ypperst lite, vänta på att den betande tuppen skulle sträcka på nacken, och krama iväg ett skott när den gjorde det.

Missade dock att tuppen ramla då, och att i tallen som tod väldigt tätt brevid björken satt en annan tupp som flög iväg, tänkte då satan bomma jag ändå ? Nä de kan int vara möjligt.

Till vänster om skott platsen var det tät skog, ca 20m in i den satt resten av flocken av orrar uppskattningsvis 30st. Trodde iaf min vän som stod längre ner på myren, han såg hela flocken dra iväg efter mitt skott, men jag låg för dumt till för att ens se dom.

Iaf så komme han upp till mig efter mitt avfyrande, å undra om ja fick fågeln, men ja va som osäker. Vi gick fram till björken där Orren satt, och där på backen låg den, med ett fint halsskott :D

Var en riktigt toppendag att jaga på, 3 orrar, på 3 skyttar, på 3 skott :D Bra odds.

Totalt så såg vi en massa orrar i söndas närmare 100st :D


Skyttesäsongen är över

Känner på mig att det kommer bli ett rätt så långt blogginlägg det hära.

Igår så var jag på årets sista bänkskytte-tävling.
Vi hade klubbmästerskap på brattvalls skyttebana.
Många slöt upp för att delta på denna trevliga tävling.

Har fått nå vajsning med huggormen, men jag tror att jag kan veta vad det är för fel.
Fick iaf till en skaplig serie med den igår, men det räcker ju inte på långa vägar.

SM veckan som var i slutet av juli gick som inge vidare, pga något fel med bössan.
Men det var i varje fall trevligt att få träffa alla goda glada och trevliga skyttar igen :D

Hade ett litet grillknyt-kalas hemma hos mig en kväll som resulterade i en mycket trevlig kväll.
I veckan ska jag i lugn och ro bege mig ut till skjutbanan för att reda ut vad som gör att huggormen inte
presterar så bra som jag vet att den gör när det väl gäller.

En god vän till mig kom från USA till umeå i fredas, och hade då med sig lite prylar från sinclair som jag beställde med han.

Dock så fick han inte med sig Butch boreshine flaskan, då reglerna i staterna blivit ännu mer restriktiva.
Iaf så var han på ett grillparty 2 dar innan resan hem till Sverige igen, och där pratade han med en mest troligt bänkskytt, som gör egna kulor, och har ett eget  bra recept på butch som hörs vara väldigt simpelt att tillverka själv. Denna person hade även en mycket bra bok, bara det inte är ratigans för den har jag ju redan, men den hördes ju innehålla recept och dyligt på egna rengöringsprodukter. Ska bli spännande å testa iaf, när det anländer.

Sen så är det ju snart ett nytt riksdagsval också, dock känner jag mig lite vilsen i politiken.
Men försöker hänga med och förstå mig på den, forskar runt och försöker få en förståelse hur olika partier och politiker tänker vilket inte är det lättaste.
Men jag hoppas att jag kan samla på mig lite mera kött på benen och kunna göra ett klokt val.
Värnar om våra äldre som lever i detta land, jag anser att de i stort sett behandlas som skit. Låg pension, dålig vård på äldrehem, pga att personalen inte har tid att ta hand om dem.

Det här med att privatisera sjukvården anser jag vara galenskaper, det kanske nyttjar de rika men resten då ?
Och det här med nedskärningar i sjukvården är ju också helt galet, varför inte höja landstingskatten med 1kr ?

Som student så känner man sig också låst, då man som student vill vara effektiv och duktig och klarar av att jobba och tjäna in pengar för att slippa ta studielån, så drar det ner på studiebidraget om vi skulle tjäna för mycket pengar ? Varför undrar jag, ska inte de som vill vara duktig få vara duktig och ändå få fullt studiebidrag?
Men tydligen inte, så som student får man akta sig att inte jobba för mycket, så man kan få fullt studiebidrag..

Jakten i sverige vart är den på väg egentligen ??


Nu får det vara nog för denna gång


Livstecken

Nej då, jag har inte gått och dött.
Har bara inte haft nån större skrivlust, heller inte skjutit på nån större tävling sen sist.

Tänkte att jag skulle damma av bloggen lite, sitter för stunden på jobbet och jobbar nattshift.

Har sen sist skjutit några webcuper, har väl inte presterat nå bra, vad de nu kan bero på.
Har ju starka misstankar på att jag inte haft helt 100 fokus under skjutningen.
Ska även kolla bomkontakten på kulorna.

SM på hemmabanan närmar sig med stormsteg, måste få igång nån prestanda innan dess känner jag.

Finns säkert en del av er som undrar över mitt skytte-intresse?
Tänkte att jag skulle berätta lite om varför jag tycker det är kul att utöva skytte.

Hela min familj är jägare, både mamma och pappa jagar både älg och fågel, liksom jag och mina bröder.
Så redan som litet spädbarn fick jag följa med ut till skogs på jakt och fisketurer.

När jag var sådär 7-8 år, så gick jag på någon slags idrottscirkel, vi testa på olika sporter under ett helt års tid, för att fatta tycke för något utöva de sporterna.
Nåt jag fastnade för liksom min 4 år äldre bror också gjorde, men han gjorde det lite innan mig, det var luftgevärsskytte.
Jag fick testa på luftgevär 3 tisdagar på rad, och sköt då bara 10 poängare och tyckte det var väldigt roligt.
Så jag fortsatte med det, liksom min storebror, vi träna i kanske en av sveriges finaste skyttehallar i vindeln för ramselefors sportskytteklubb.

På sommarloven då vi inte tränade lika mycke som under hösten och vintern, så sköt jag och min bror självständigt hemma i trädgårn. eller i källarn i torkrummet.
Vi ställde upp trädgårdsbordet på lagomt avstånd från vebodväggen, och satt å sköt prick på spyflugor och getingar som for runt på väggen.
Vi sköt även på andra levande kreatur också, men det är en historia för sig som inte kommer nämnas här.

Tävlingar avlöste varandra, både jag och min bror kammade hem massvis med priser.
Året jag skulle fylla 13 så flyttade jag till en by utanför vännäs, när hösten kom så besökte jag och min bror träningslokalen för vännäs luftgevärsskytte.

Rucklet till lokal var långt ifrån lika bra som den vi tränade i vindeln, likaså att de nya tränarna va inte alls lika ambitiösa och duktiga som de i vindeln. Så intresset för att fortsätta med luftgevärsskyttet avsvalnade rätt så fort.

Istället så började jag skjuta med salongen på hemmaplan, och ibland även hagelgevär.
Hängde med min styvfar på fågeljakt mer och mer. Tog sen tillslut jägarexamen, och puffrade en hel del lerduvor hemma på gården inför uppskjutningen.

Sommaren 2008 så skulle EM i bänkskytte gå av stapeln i brattvall, det hade jag inte en aning om.
Nån vecka innan den tävlingen så var jag på logdans, och dansade med en herre vid namn Mats som är skjutledare emellanåt på bänkskyttetävlingar.
Han och jag hade pratat en del jakt med varandra under dansernas gång, så han undra om jag skulle till Brattvall och kolla in EM i bänkskyttet.

Jag hade inte en aning då om vad bänkskytte va för något, och han berätta kort och konsivt att det är precisionsskytte på hög nivå. Vilket gjorde att jag blev mera intresserad.
For till Brattvall och kolla in EM och blev själv fast i träsket, lika glad är jag för det.
Intresset för skyttet har alltid levt kvar hos mig, och nu blossat upp.

Kul att skjuta med gevär, samt trevligt sällskap.

Att jag är född och uppvuxen i en jakt och skyttefamilj är nog en stor orsak till varför just skyttet har blivit ett stort intresse hos mig.

När jag sitter där ute på skyttebanan så är det som att en inre lugn kommer och för mig in i en harmonisk stämning.

Folk pratar om att man ska gå på yoga för att hitta sitt inre jag, själv åker jag till skjutbanan och hittar mig själv direkt.







Nyfiken i en strut

Lilla jag är enormt nyfiken utav mig, och nu undrar jag vilka det
är som är inne och tittar till min blogg??
Kommentera gärna.

På onsdag så är det webcup på sävar skjutbana kl 18:00
självklart så ska jag dit.

Ha en fortsatt trevlig helg.

/ Sandra

Fredriksberg & Sävar Open

Börjar skrivandet om tävlingen som var i Fredriksberg.

Torsten hämtade upp mig torsda förmiddag 6 maj med sin röda volvo 745.
Vi hade en mycket trevlig resa ner till dalarna, nostalgin flödade både med att
åka gamm-volvo samt så spelades musik inspelade på kassettband :D

Efter ett gäng pauser och stopp beståendes av fika, tankning, middag, handling m.m
så kom vi till slut ner till dalarna och stugbyn där vi bodde under långhelgen.

Slöt upp med Tokholmarna efter att maten var uppackad och sängen bäddad så man kunde krasha direkt efter stugvandringen.

Fredagen så åkte vi ut till banan och tränade, Torsten sköt å sköt å sköt men fick inte till nå vidare serier, tills
han nallade från min kulask, och fick då till väldans fina serier helt plötsligt.
Så då gjorde vi en liten deal, och han fick tävla med min lott av kulor, vilket skulle visa sig bli en vinst på 100 meters tävlingen för Torstens del.

För min del så sköt jag betydligt bättre på fredagens träning än på lördagens tävling.
Ska det inte vara tvärtom ?

Några serier va helt skapliga men som vanligt så lyckas jag alltid få en stänkare ur 4 skotts gruppen.

Vädret det var helt okej, varken varmt eller kallt,alldeles perfekt.
Det blåste dock lite hårdre på lördan än söndan.

Var en del i hudik-grabbarnas stuga där många goda skratt utdelades, så vi bör nog få ett långt liv, ett gott skratt förlänger livet heter det ju.

Insåg på plats att det var 3 pers från Brattvalls jaktskytteklubb som jag är med i, och anmälde givetvis då ett lag.
Det slutade med en 3e plats i lagtävlingen.

Sammanfattar helgen i fredriksberg som : lärorik,skön stämning, rolig, trevlig som det alltid har en tendens att bli när vi samlas alla på ett å samma ställe.


Sävar Open då?
Jo vädret var ju helt okej, stämningen var på topp.
Många fina serier sköts under dagen, jag kom med 2 av dom.
Roliga händelser som blev berättade av bröderna Gebings pappa Torgil, tårarna spruta av skratt ett tag.
Mycket god lunch och fina vindar att skjuta i.




Träning

Igår så var jag iväg och tränade skytte på 100m banan.
Fick till en del fina grupper av de 22 skotten jag drog iväg.

Idag har jag letat fram walkie talkiesarna.
Ska så småningom packa väskan med lite ombyte kläder. Fylla på med lite
mera kulor i askarna så jag klarar mig de här dagarna.
Åker iväg imorgon ner till Fredriksberg för att träna lite innan SM på lör & sön.

Är väldigt laddad och eggad inför helgens tävling så ni anar inte.

Ikväll ska jag hem till mamma en sväng och hämta RÖDA BLIXTEN från vinterförvaringen, ställa igång den.
Kanske det blir den som jag och Torsten kommer tuffa iväg i imorrn, det märks.

Jag tror t.o.m att jag har lyckats sätta ihop en snarkfri stuga till helgen :D
Köttet ska väl plockas upp ur frysen också å göras i ordning inför dessa dagar.

Jag är nöjd med pandan den skjuter som ett skållat troll

Dagar innan Palmisano, samt Palmisano.

Onsdag 21/4- 2010

Pandan är ihopsatt, endast bygeln till avtrycket saknas.
Första skottet sköts utanför Lars Åströms hus in i en jordhög.
Break in gick bra, pipan slutade mantla efter 7 skott.
Fick till en skaplig serie under break in och utskjutning av hylsor.
Vilket var riktigt kul, för inga vindflaggor var uppsatta, hade nå gamla randomkulor
som inte va satta riktigt bra, samt 24 grain i krutmängd. 
Var även lite småblåsigt, men hade naturen att kolla på, vädret var halvklart och kallt.
Sköt totalt 22 skott genom pandan den dagen..


Torsdag 22/4-2010
Bo Pettersson kom och hämta upp mig på mariehem, sen begav vi oss ut till Ådala
för att hämta upp Torsten, vi lastade Bosses bil knöfull och startade färden över till Finland.
Vart fika paus redan i Skellefteå, sen handla mat i Haparanda så vi skulle slippa va hungriga under helgen.
Vi åt en riktigt god middag på ett ställe som heter Zeppelin och ligger några mil söder om Oulu.
Kom fram till stugorna vid 21:30 tiden finsk tid på torsdakvällen.

Fredag 23/4-2010

Efter att ha fått en natts välbehövlig sömn så åkte vi ut till skjutbanan i Lochteå i skaplig tid på morgonen.
Tog hjälp av Mikael Edlund att ställa in kul-isättaren, för att få rätt djup och bomkontakt.
Sätter man kulan grundare blir de lodräta märkena på kulan efter bomkontakt längre, och
sätter man då kulorna lite djupare, blir märkena på kulan kortare, man strävar efter lite mer fyrkantiga märken på kulan.

Vädret var kallt, och blåsigt, mest kallt. Sköt med ca 29,5 grain, bössan visade tendens på att kunna skjuta smått.
Lät även Mikael Edlund testa mitt gevär för att göra en dubbelkoll på att det verkligen kan skjuta smått, och det kan den. Imorgon ser vi framemot bra tävlingsförhållanden med fina resultat. Idag sköts det totalt 26 skott genom bössan..

Lördag 24/4-2010

Lite varmare idag, men fortfarande kallt. Blåste några fina vindar att skjuta i som dessutom återkom.
I överlag så blåste det ofantligt mycke idag med svåra vindar.
Sonny blev bäste svensk på en 8e plats,jag sluta på en 45 plats av ca 75 anmälda. Totalt sköt jag 51 skott idag, fick till 2 fina serier. På väg tillbaka till stugan stannade vi till på en matvaruaffär i Himanka, och träffade ägarinnan på Motellet som låg alldeles brevid, så då for vi dit istället och beställde hem pizza. Riktigt trevliga ägare, i väntan på att pizzan skulle bli klar så jåsa vi lite med dom, Anne (ägarinnan) lärde mig lite finska fraser.
Som det ser ut kommer vi bo där nästa år.

Rune hjälpte mig med att ställa in kalibreringsverktyget ikväll också, för att bumpa tillbaka brösten lite på hylsorna
för att det ska gå lättare att stänga och öppna slutstycket.

Söndag 25/4-2010

Omställning av kalibreringsverktyget blev lyckat, nu går det snabbt när man skjuter :D
Sköt otroligt fina serier idag låg topp 10 t.o.m 4e serien, hade god koll på vindarna och var
fullt fokuserad när jag sköt, blev som ett med geväret.
När 5e serien kom var det otroligt blåsigt, fick heller inte skjuta alla 5 skott när skjutledaren
bestämde sig för eld upphör 21 sekunder för tidigt. Så jag fick en moa som straff
och rasade ner i listan till en 49 plats. Har nog aldrig varit så förbannad på skyttetävling
som jag blev just då, eftersom att jag hade presterat så otroligt bra hela dagen.
Minsta gruppen jag sköt var 15,24 mm vilket är mycket godkändt på 200m.
Sköt totalt 57 skott idag.

Helgen har varit mycket trevlig och gemytlig, så kul att träffa alla igen.
Längtar redan till nästa års Palmisano-tävling.
Kl 13:00 var tävlingen avslutad på söndan så vi kunde börja vår resa hem till Sverige igen i rätt skaplig tid.


Så efter dom här dagarna har det gått 156 skott genom bössan.

Nu blickar jag framemot revange i Fredriksberg som går av stapeln 8 maj, jag åker redan ner torsdag 6 maj för att träna på fredan.

// Sandra


Laddad

Har idag limmat fast det nya låset i stocken :D
Imorrn så får jag äntligen premiärskjuta med den nya riggen :D
Även införskaffat en liten skrivbok, där det ska bokföras varenda skott, resultat
och väder å vind med den nya riggen

Lär nog vara nalta nervös innan jag drar iväg första skottet i nylåset.

Ska fylla baksäcken med sand i aftan, sen årsmöte med föreningen jag är med i där jag bor..

Måste hinna tvätta upp nå kläa å innan jag åker över till finland på torsdamorron..

Var idag å införskaffa nya hörselkåpor å öronproppar, samt nya musikproppar till Mp4an, å laddat mp4an
med lite ny musik, så man klarar resan över till finland och helgen där.

Hoppas på fina resultat och träffbilder med stollen.
Nä nu må jag ta tag i allt göra å få nå vettigt gjort

Nya riggen

Ursäkta att uppdateringen här inte varit så värstans bra.
Snart börjar en ny säsong med mycke skytte.
Har de senaste dagarna, slipat ner och spacklat kolven. Sen besprutat den med ny färg,
nu är det en röd fara och ingen svart fara..

Om en vecka så är jag på väg över till finland och Palmisano-cup.
Längtar riktigt mycke tills jag får dra iväg första skottet i stollen.
Ska införskaffa en bok, där jag kommer föra in hur många skott jag skjuter med den.
Samt lite träffbilder, hur tävlingsvädret var och så, lixom krutmängd m.m

så här såg stocken ut från början, innan jag slipade ner den
Sådär såg stocken ut från början.


höger sida
Så här ser den ut nu på högra sidan

vänster sida
och vänster sida.

"Nybygge"

Har efter en tids funderingar och tankar som cirkulerat runt lite i mitt huvud bestämt mig att göra en nystart.

Har som gammal rigg en McMillan stock, Remington40X till lås och en krieger pipa om jag inte minns helt fel.
I varje fall, så har den riggen inte gett nå större intryck på mig, utan mest bara gjort mig förbannad.

Så jag beslutade mig för att köpa ett helt nytt Stolle-panda lås högerbult/vänsterport, med ett nytt Jewel trycke och en ny Hartpipa.

Igåe så tog stocken ut skiljsmässa mot remingtonlåset + pipa och trycke med hjälp av en luftvärmepistol, och gas-låga.


Det visade sig att remington-låset är rund inunder, och stollen är helt plan, men i övrigt så såg passformen bra ut.
Stocken skall fräsas ur och passas in för stolle-låset, innan det blir bäddning och fast-limmning
Pipan ska en smed i umeå få gänga till och brotcha upp åt mig.

Av gamla mekanism har jag tänkt att greja till en jaktstock i trä och bygga en fågel- & rådjurs-racer ut av.

Kommer nog att beställa hem en baksäck från sinclair så är det nån fler som ska ha grejer därifrån så är det bara haka på min beställning som jag ska göra..


Givetvis så har jag ordnat 2000 kulor med för kommande säsong.
Blir tight om tid nu när den börjar, har helt nya grejer, och en pipa som det ska göras en break in på.

När nya riggen är klar så hoppas jag på högre höjder i resultatlistorna

Säsongen 2009

Summerar skyttesäsongen som var 2009, en del strul i början men som gick med sig, som ändå fanns med i bakhuvet resten av säsongen.
Mycket kunskap har tryckts in i mitt lilla huvud, har även fått till nån enstaka fin serie.
Träffat trevligt folk och besökt trevliga platser, ätit god mat i trevligt sällskap.

Inför kommande säsong så måste jag beställa hem lite kulor för de är helt slut, kanske även en ny pipa..

I vart fall om det är nån som läser i den här bloggen och även ska till Palmisano i vår bor eller passerar umeå, så vill jag gärna samåka med någon dit som har en plats ledig i bilen.

Gott nytt skjutår med fina skyttetävlingar önskar jag er.

Full fart

Studierna är igång och det med rask takt.
Nyligen har jag börjat en ny kurs, och det är cad ritning. Vilket innebär att jag kan rita upp
i stort sett vad som helst i 3D format, med exakt nogrannhet och exakta vinklar och angivna mått som jag vill ha :D

Har installerat det programmet på min dator.
Så när jag har tid över så ritar jag på prototypen till min variant av combopress
För att sedan på skolan ta med mina ritningar och tillverka den på projektet vi ska ha efter jul :D

Utöver det så blir det att tänka på hållfastheten och vilket material som är rimligt att arbeta med.

Har sen sist jag skrev här, hunnit med att flyttat in och kommit tillrätta i min lägenhet och trivs riktigt bra.
Ångrar inte en sekund att jag skaffade mig eget boende och flyttade hemifrån för gott.

Ska ringa till Torsten någon dag framöver och höra om han fått hem någon mantel.
Hade tänkt att vara med och titta på och försöka lära mig tekniken att göra egna kulor :D
Dock så kommer jag nog inte ha råd och skaffa egna verktyg för att göra kulor just nu, men sen framöver
så lär jag köpa egna kulverktyg och tillverka eget.

När jag då ändå är hos Torsten så kommer jag att intervjua honom och höra om hur bänkskyttet kom till sverige för att sedan lägga upp den som en artikel på www.benchrest.se  Samt göra en research om när först SMet hölls i sverige och på vilken ort, liksom NM och eventuellt FM.

Ha det gott allihopa.

Kunglig middag ?



Detta köksbord kommer med stolthet att få ingå som inredning till mitt nya hem.

Så hädanefter kommer man äta mat riktigt kunglig hemma hos mig.
Kanske inte alltid så kungliga middagar, men mat i varje fall

Tidigare inlägg
RSS 2.0