Så tomt så tomt
Så tomt det känns,
hjärtat det bränns.
Fallit i tusen bitar
kniven i själen den nitar.
Vad ska jag göra nu
kommer aldrig hitta nån som du.
Du tog mitt hjärta med storm
sorgen och ensamheten är enorm.
Livet går kanske vidare till nå bra
men det var dig jag ville leva med och ha
Mitt hjärta det är tomt å ledset
som att trycka off på headset
Men en sak vet jag, att jag ännu älskar dig
men vad gör det då du int längre känn desamma för mig.
hjärtat det bränns.
Fallit i tusen bitar
kniven i själen den nitar.
Vad ska jag göra nu
kommer aldrig hitta nån som du.
Du tog mitt hjärta med storm
sorgen och ensamheten är enorm.
Livet går kanske vidare till nå bra
men det var dig jag ville leva med och ha
Mitt hjärta det är tomt å ledset
som att trycka off på headset
Men en sak vet jag, att jag ännu älskar dig
men vad gör det då du int längre känn desamma för mig.
Ripjakt 2013
JA för precis en vecka sedan så drog fågeljakten i gång i denna ände av Sverige.
Själv for jag upp på fjället redan en dag innan efter hårt arbete på helikopterplattan. Söndagen så drog jag ut på min första ripjaktdag med svåger + valp.
Dock så stod solen på topp och det var väldigt varmt, vilket resulterade i ingen fågel sedd överhuvudtaget.
Dock fick vi en rejäl roddtur då båtmotorn skar ihop totalt på väg ut till området där vi skulle ta i land för att jaga. Som tur var blåste det väldigt lite, och vi fick rent av medvind på hemvägen.
Nåja 2 jaktdagen så var vi på gång igen, lillvalpen hittade igen ett 50 tal ripor och stötte upp varenda en också, han hade säkert kul men husse var desto mindre road.
Själv så började jag känna mig mer och mer ivrig att få komma ut på jakt och med rutinerade hundar för att det skulle vara roligt.
Så under kvällen på campen så språkade jag med några trevliga norrmän, och de sa att en av deras vänner har bra hundar och är ute på jakt. Så 3e dagens morron knackade jag på hos Knut och fråga om han ville ha sällskap med under dagen.
Knut titta på mig lite skeptiskt och undrade om jag verkligen skulle
orka med och gå med han hela dan, vilket jag uppmärksammade och tala om att jänta han hade framför sig, sällan gnäller om hur jobbigt det är och att hon är i god form för att orka med.
Sagt och gjort, jag packade ihop min jaktsäck och snöra åt kängorna så for vi iväg på jakt.
Vilken lycka jag hade i kroppen, hänga med en sån god jägare med fina hundar, som senare visade sig blev en ren lyckträff.
Vi fick upp en hel del situationer och upplevelserik dag som sent ska glömmas.
Nu undrar ni förstås, vad var det som hände uppe på fjället ?
Jo vi knata på rätt friskt å klättra upp en 250m i höjdskillnad på nån timme, å jakten kunde börja. Hundarna hitta fågel och vi blev riktigt nöjda, dock påpeka Knut om att jag måste lyfta bössan å dra iväg skott om det ska bli fågel, men min reaktion på den kullen var lite sen och fåglarna drog iväg för långt.
Men nästa sväng hundarna stod för fågel så gick vi upp jämsides med varandra ett par meter emellan, och Knut skicka iväg hundarna på avans, så släppte vi lös och sköt iväg våra skott.
Döm om min förmåga om Knut blev förvånad över att jag slet upp bössan drog iväg 2 skott, som blev 2 bom. Men han blev lite chockad iaf över att jag var med, men sköt som en kratta.
Iaf så blev det lyckat för Knut å den situationen, så vi tog reda på fågeln och drog iväg vidare. Samtalen var många och om mycke olika saker och skeden.
Vi kom upp mot 800m.ö.h och spana på den vackra naturen å besteg en del toppar å tjava runt på kalfjället, hitta fågel sköt nån ripa som trilla här å där.
Timmarna gick och vi besluta oss att slå oss ner vid någon bäck för att laga till lite lunch. Knut undra va tusan jag hade i min säck mer än en regnjacka å ammunition. Det blev han int sen å få veta då de va dags för lunch. Kanske inte alla som släpar med sig hamburgare med tillbehör å steker på sitt gasolkök, men jag hade lyxat till med det den dagen, vilket kanske var lite godare än torrmat som min jaktkompis hade med sig.
Efter matintaget blev det dags att koka kaffe, givetvis så är ju alltid kaffepåsen med under tur som jag själv sytt ihop, resultera i att Knut har beställt en till nästa gång vi ses :D
Iaf så efter lunchen så for vi uppöver mot fjälltopparna igen, och jag fick välja vägen, en var lite svårare å besvärligare än den andra, vet inte om kompisen min tänkte att jag skulle ta den lättare, men jag är ju inte den som är den utan tog den med lite mera utmaning i.
Då vi kommer till ett ställe där det är en hel del sten å jäklgit område så ställer sig unghunden mot en sten med ett litet hål inunder, ja försöker kika från mitt håll men ser ingen fågel, hunden avanserar och vill mot alla odds ta sig inunder stenen. Så vi flyttar undan hunden tar en närmare titt, och därnere satt en liten ripa.
Knut räckte över sitt gevär till mig, då han hade tänkt ta fast fågeln med sina händer, normalt sett så finns det ingen utväg under dessa stenar, men när han kom åt fjäderskruden så drog ripan iväg inunder stenen och flög ut på andra sidan, där stod jag själv som ett fån med världens skottchans och 2 gevär i handen. Men roligt hade vi åt den upplevelsen som vi var med om.
Så vi gick vidare och hundarna sökte på fint, iaf gamle mor som är en gammal fin strävhårig vorsteh, och Gipsi sprang å jollra strax framför fötterna men hitta likväl fågel ändå. Vi stanna till på ett ställe och spanade mest på gamle mor som gjorde fina sök å arbetade, Gipsi hon stod nån meter framför oss och verkade slappa lite grann.
Så där stod vi å konversera med varann säkert en 10 minuter, till slut så sa vi men nog är Gipsi väl koncentrerad ändå hon har stått stilla på samma plats ett bra tag nu. Så Knut gick fram till hon å klappa hon lite över nosskägget å fråga hon om det var nån ripa där bak som vi hade stött upp 2 gånger om redan, Gipsi blev mer och mer ivrig avansera fram och där satt en ripa som föll i backen, igen var det Knut som var mästerskytten ifråga av oss 2.
Å vi hade så kul åt det, där stod vi å märkte inte att hunden hade gått upp i stånd och en ripa satt bara en 5-6m ifrån oss.
Så glad i hågen å ängslan över att min reaktionsförmåga var obefintlig, så skärpte jag till mig än en gång.
På nytt så fick jag välja väg och jag tog en halvbesvärlig men det visade sig skulle bli lyckträff, hundarna stod båda 2 och Knut tyckte de va min tur att få skjuta ner en ripa, så han lät hundarna stå och låta mig komma fram. Likt ett halvstelt kylskåp så tog jag mig upp på en stor sten gjorde mig själv och bössan beredd för att dra iväg nåra skott, så manade jag på hundarna att stöta upp fåglarna.
YES första skottet satt och en ripa föll, tog sikte på en ny ripa men det gick mindre bra.
Nöjd och glad som man bara kan bli efter att ha fällt sin första ripa så gick vi vidare, och stötte på mera fågel och glada miner.
Vid 20 tiden den kvällen så avblåste vi jakten och sökte oss ner mot båten, då det var en ca 100m kvar till båtplatsen så erkännde jag för min kamrat att det började kännas i fötterna efter en lång jaktdag.
Vi summera båda 2 dagen som en av de bästa jaktdagarna med mycke upplevelse och trevligt sällskap :D
Nästa dag hade vi tänkt dra på tur igen men det blev ändrade planer, jag följde med 2 andra norrmänn som skulle flygas ut till ett område, de hade också 2 hundar med, varav en unghund.
Vi klev av helikoptern och tog med packningen i ett regnigt väder, lite fundersamma om de skulle regna å blåsa hela dagen men regnet varade som tur bara några få minuter.
Det tog oss kanske en 20 minuter innan vi mötte på den första ripkullen, där alla drog sin väg 200m längre ner.
Men vi lämna dom å tänkte att vi skulle hitta igen dom på em istället å ta dom på hemvägen.
Så hann vi inte gå så långt så stötte jag själv upp en singelfågel och såg vart den flög och satte sig.
Ett ypperligt läge att ta med sig lille-tass Alma som har sin första höst med ripjakt och jagas in för fullt. Så jag lockade med mig hon för att försöka ge mig på den ensamma ripan, bara en 50 meter ifrån den singelfågeln så stannar Alma till upp lite å tittar på mig som om hon skulle säga, är du dum i huvet som ska fram i det här stendröset å vänder blicken framåt igen.
Jo kom nu ska vi ta den där ripan sa jag åt hon, men hon ville inte riktigt bli med utan stod kvar, så jag prövade att avansera fram hon och där satt en hel kull som blev 2 ripor fattigare. Vilken bra start på dagen, 2 ripor för lille-tass nästan direkt.
Norrmännen menade på att det var inte bara för hunden som det föll ripor utan att även jag var med och hittade dom. Det kanske stämmer.
Själv for jag upp på fjället redan en dag innan efter hårt arbete på helikopterplattan. Söndagen så drog jag ut på min första ripjaktdag med svåger + valp.
Dock så stod solen på topp och det var väldigt varmt, vilket resulterade i ingen fågel sedd överhuvudtaget.
Dock fick vi en rejäl roddtur då båtmotorn skar ihop totalt på väg ut till området där vi skulle ta i land för att jaga. Som tur var blåste det väldigt lite, och vi fick rent av medvind på hemvägen.
Nåja 2 jaktdagen så var vi på gång igen, lillvalpen hittade igen ett 50 tal ripor och stötte upp varenda en också, han hade säkert kul men husse var desto mindre road.
Själv så började jag känna mig mer och mer ivrig att få komma ut på jakt och med rutinerade hundar för att det skulle vara roligt.
Så under kvällen på campen så språkade jag med några trevliga norrmän, och de sa att en av deras vänner har bra hundar och är ute på jakt. Så 3e dagens morron knackade jag på hos Knut och fråga om han ville ha sällskap med under dagen.
Knut titta på mig lite skeptiskt och undrade om jag verkligen skulle
orka med och gå med han hela dan, vilket jag uppmärksammade och tala om att jänta han hade framför sig, sällan gnäller om hur jobbigt det är och att hon är i god form för att orka med.
Sagt och gjort, jag packade ihop min jaktsäck och snöra åt kängorna så for vi iväg på jakt.
Vilken lycka jag hade i kroppen, hänga med en sån god jägare med fina hundar, som senare visade sig blev en ren lyckträff.
Vi fick upp en hel del situationer och upplevelserik dag som sent ska glömmas.
Nu undrar ni förstås, vad var det som hände uppe på fjället ?
Jo vi knata på rätt friskt å klättra upp en 250m i höjdskillnad på nån timme, å jakten kunde börja. Hundarna hitta fågel och vi blev riktigt nöjda, dock påpeka Knut om att jag måste lyfta bössan å dra iväg skott om det ska bli fågel, men min reaktion på den kullen var lite sen och fåglarna drog iväg för långt.
Men nästa sväng hundarna stod för fågel så gick vi upp jämsides med varandra ett par meter emellan, och Knut skicka iväg hundarna på avans, så släppte vi lös och sköt iväg våra skott.
Döm om min förmåga om Knut blev förvånad över att jag slet upp bössan drog iväg 2 skott, som blev 2 bom. Men han blev lite chockad iaf över att jag var med, men sköt som en kratta.
Iaf så blev det lyckat för Knut å den situationen, så vi tog reda på fågeln och drog iväg vidare. Samtalen var många och om mycke olika saker och skeden.
Vi kom upp mot 800m.ö.h och spana på den vackra naturen å besteg en del toppar å tjava runt på kalfjället, hitta fågel sköt nån ripa som trilla här å där.
Nöjd tjej till lika bakom pennan uppe på fjället.
Knut i god vigör långt uppe till fjälls :D
Timmarna gick och vi besluta oss att slå oss ner vid någon bäck för att laga till lite lunch. Knut undra va tusan jag hade i min säck mer än en regnjacka å ammunition. Det blev han int sen å få veta då de va dags för lunch. Kanske inte alla som släpar med sig hamburgare med tillbehör å steker på sitt gasolkök, men jag hade lyxat till med det den dagen, vilket kanske var lite godare än torrmat som min jaktkompis hade med sig.
Efter matintaget blev det dags att koka kaffe, givetvis så är ju alltid kaffepåsen med under tur som jag själv sytt ihop, resultera i att Knut har beställt en till nästa gång vi ses :D
Lite paus på ett mysigt ställe i fjället.
Iaf så efter lunchen så for vi uppöver mot fjälltopparna igen, och jag fick välja vägen, en var lite svårare å besvärligare än den andra, vet inte om kompisen min tänkte att jag skulle ta den lättare, men jag är ju inte den som är den utan tog den med lite mera utmaning i.
Då vi kommer till ett ställe där det är en hel del sten å jäklgit område så ställer sig unghunden mot en sten med ett litet hål inunder, ja försöker kika från mitt håll men ser ingen fågel, hunden avanserar och vill mot alla odds ta sig inunder stenen. Så vi flyttar undan hunden tar en närmare titt, och därnere satt en liten ripa.
Knut räckte över sitt gevär till mig, då han hade tänkt ta fast fågeln med sina händer, normalt sett så finns det ingen utväg under dessa stenar, men när han kom åt fjäderskruden så drog ripan iväg inunder stenen och flög ut på andra sidan, där stod jag själv som ett fån med världens skottchans och 2 gevär i handen. Men roligt hade vi åt den upplevelsen som vi var med om.
Så vi gick vidare och hundarna sökte på fint, iaf gamle mor som är en gammal fin strävhårig vorsteh, och Gipsi sprang å jollra strax framför fötterna men hitta likväl fågel ändå. Vi stanna till på ett ställe och spanade mest på gamle mor som gjorde fina sök å arbetade, Gipsi hon stod nån meter framför oss och verkade slappa lite grann.
Så där stod vi å konversera med varann säkert en 10 minuter, till slut så sa vi men nog är Gipsi väl koncentrerad ändå hon har stått stilla på samma plats ett bra tag nu. Så Knut gick fram till hon å klappa hon lite över nosskägget å fråga hon om det var nån ripa där bak som vi hade stött upp 2 gånger om redan, Gipsi blev mer och mer ivrig avansera fram och där satt en ripa som föll i backen, igen var det Knut som var mästerskytten ifråga av oss 2.
Å vi hade så kul åt det, där stod vi å märkte inte att hunden hade gått upp i stånd och en ripa satt bara en 5-6m ifrån oss.
Så glad i hågen å ängslan över att min reaktionsförmåga var obefintlig, så skärpte jag till mig än en gång.
På nytt så fick jag välja väg och jag tog en halvbesvärlig men det visade sig skulle bli lyckträff, hundarna stod båda 2 och Knut tyckte de va min tur att få skjuta ner en ripa, så han lät hundarna stå och låta mig komma fram. Likt ett halvstelt kylskåp så tog jag mig upp på en stor sten gjorde mig själv och bössan beredd för att dra iväg nåra skott, så manade jag på hundarna att stöta upp fåglarna.
YES första skottet satt och en ripa föll, tog sikte på en ny ripa men det gick mindre bra.
Nöjd och glad som man bara kan bli efter att ha fällt sin första ripa så gick vi vidare, och stötte på mera fågel och glada miner.
Vid 20 tiden den kvällen så avblåste vi jakten och sökte oss ner mot båten, då det var en ca 100m kvar till båtplatsen så erkännde jag för min kamrat att det började kännas i fötterna efter en lång jaktdag.
Vi summera båda 2 dagen som en av de bästa jaktdagarna med mycke upplevelse och trevligt sällskap :D
Nästa dag hade vi tänkt dra på tur igen men det blev ändrade planer, jag följde med 2 andra norrmänn som skulle flygas ut till ett område, de hade också 2 hundar med, varav en unghund.
Vi klev av helikoptern och tog med packningen i ett regnigt väder, lite fundersamma om de skulle regna å blåsa hela dagen men regnet varade som tur bara några få minuter.
Det tog oss kanske en 20 minuter innan vi mötte på den första ripkullen, där alla drog sin väg 200m längre ner.
Men vi lämna dom å tänkte att vi skulle hitta igen dom på em istället å ta dom på hemvägen.
Så hann vi inte gå så långt så stötte jag själv upp en singelfågel och såg vart den flög och satte sig.
Ett ypperligt läge att ta med sig lille-tass Alma som har sin första höst med ripjakt och jagas in för fullt. Så jag lockade med mig hon för att försöka ge mig på den ensamma ripan, bara en 50 meter ifrån den singelfågeln så stannar Alma till upp lite å tittar på mig som om hon skulle säga, är du dum i huvet som ska fram i det här stendröset å vänder blicken framåt igen.
Världens mysigaste breton, lilla Alma.
Jo kom nu ska vi ta den där ripan sa jag åt hon, men hon ville inte riktigt bli med utan stod kvar, så jag prövade att avansera fram hon och där satt en hel kull som blev 2 ripor fattigare. Vilken bra start på dagen, 2 ripor för lille-tass nästan direkt.
Norrmännen menade på att det var inte bara för hunden som det föll ripor utan att även jag var med och hittade dom. Det kanske stämmer.
Glad norrman, finns inga bekymmer alls där.
I vart fall så den äldre hunden började envisas och skulle följa efter den här kullen, vilket resultera i att jag gick 2 svängar 240m längre ner från fjället för att se om hunden stod för fågel, som visade sig bara vara tomlegor, 3e gången jag drog ner så blev det koppel på hunden å ta med hon en bra bit upp på kalfjället för att hon skulle släppa det där tomma området.
Vi jagade vidare, och hörde en hel del skott från andra sidan sjön och jaktområdet där, då vi skämtsamt sa till varandra att de där skotten hördes rent som bom på fågel.
Hundarna sökte på fint och kullar vi fann, skott det gick åt å nån enstaka trilla. Men med 2 trevliga norrmän så var humöret ändå på topp trots alla bom man sköt.
Så vi skoja och hitta på alla möjliga ursäkter till varför det gick så dåligt för skyttarna, vi kom fram till att det var den starka vinden som ställde till ett för oss.
Denna dag skulle inte bli lika blodigt trampande å gående som dagen innan, men pga den starka vinden och för många pauser så blev mina muskler aldrig riktigt varma, vilket senare på skulle visa sig bli en rejäl träningsvärk. Vi jagade oss ner in i skogslandet
på hemvägen och hitta mycket fågel, men ack så svårt det är att skjuta då det är ris å snår överallt.
Det var allt för denna gången här nedan väntas en bildkavalkad.
Det är bra att ha med en ortopedläkare på fjället, här syns han mest filisofisk ut av sig.
Vi jagade vidare, och hörde en hel del skott från andra sidan sjön och jaktområdet där, då vi skämtsamt sa till varandra att de där skotten hördes rent som bom på fågel.
Hundarna sökte på fint och kullar vi fann, skott det gick åt å nån enstaka trilla. Men med 2 trevliga norrmän så var humöret ändå på topp trots alla bom man sköt.
Så vi skoja och hitta på alla möjliga ursäkter till varför det gick så dåligt för skyttarna, vi kom fram till att det var den starka vinden som ställde till ett för oss.
Denna dag skulle inte bli lika blodigt trampande å gående som dagen innan, men pga den starka vinden och för många pauser så blev mina muskler aldrig riktigt varma, vilket senare på skulle visa sig bli en rejäl träningsvärk. Vi jagade oss ner in i skogslandet
på hemvägen och hitta mycket fågel, men ack så svårt det är att skjuta då det är ris å snår överallt.
Det var allt för denna gången här nedan väntas en bildkavalkad.
Björnmöte 19/9
På morronen den 16/9, efter en skjuten älg i laget, samt ett toabesök på ett riktigt utedass (en pinne fastspikat mellan 2 träd och en grop inunder.)
Så begav jag mig in i jaktkojan igen för att koka lite kaffe, i väntan på att kaffet ska koka, så tvär-tittar jag ut genom fönstre och får se stora nallefar komma ut ur skogen.
Han travar på i hög fart,snudd på galopp. Det är första gången jag får björnkontakt ute i det vilda, och har då varit med på jakt sen man var 3-4 år gammal.
Min första tanke var, tur fin kameran är med, måste fånga nå bra bilder. Hann knäppa några kort, men lyckades int få till skärpan riktigt. Nåja bilder tagna så greppade jag geväret och fixa patron i loppet, har nämligen aldrig patron i loppet då man går en del i skogen, och flaggsäkringen är bortsupen.
Tog sikte på björnen som fortfarande travade på i rejäl fart, skott kom aldrig.
I sista sekund så höll jag skottet inne, att göra eftersök på skadskjuten björn utan hund hade jag int tänkt utsätta mig för. Men ett som är säkert björntavla ska inhandlas så jag kan nöta min pipa å träna på björn i alla dess lägen.
Var ändå nöjd med att jag fick till nåra skott med kameran
Så begav jag mig in i jaktkojan igen för att koka lite kaffe, i väntan på att kaffet ska koka, så tvär-tittar jag ut genom fönstre och får se stora nallefar komma ut ur skogen.
Han travar på i hög fart,snudd på galopp. Det är första gången jag får björnkontakt ute i det vilda, och har då varit med på jakt sen man var 3-4 år gammal.
Min första tanke var, tur fin kameran är med, måste fånga nå bra bilder. Hann knäppa några kort, men lyckades int få till skärpan riktigt. Nåja bilder tagna så greppade jag geväret och fixa patron i loppet, har nämligen aldrig patron i loppet då man går en del i skogen, och flaggsäkringen är bortsupen.
Tog sikte på björnen som fortfarande travade på i rejäl fart, skott kom aldrig.
I sista sekund så höll jag skottet inne, att göra eftersök på skadskjuten björn utan hund hade jag int tänkt utsätta mig för. Men ett som är säkert björntavla ska inhandlas så jag kan nöta min pipa å träna på björn i alla dess lägen.
Var ändå nöjd med att jag fick till nåra skott med kameran
Halloj!!
Påsken har dragit förbi i en hiskelig fart, själv njöt jag av ledigheten och det vackra vädret uppe i Arjeplog området.
For upp onsdan innan skärtorsdag, var väl halvmulet väder på skärtorsdan men sen var det kalasväder resten av ledigheten. Har åkt en massa skoter, pimplat massvis med fisk och bara mått gått..
Va så varmt att skoterstället åkte av, låg endast i underställkläder på ett renskinn å kik-pimpla mest hela dagarna och fock en fin solbränna på kuppen..
Som vanligt när det är storhelger å långledigt, så går man upp ett par kilo då det äts en hel del :D
Att mat tillagat till skogs över öppen eld, råder det ingen hemlighet om att det är den godaste maten oavsett vad..
Kom hem i e.m och börjat planera inför nästa tripp som bär av redan på torsdag morgon, vet inte riktigt hur jag ska hinna med allt imorrn men på något vis så får det gå ändå..
Ska över till finska finland och tävla i Palmisano Cup, dock följer inte Torsten med detta år :(
Då han nyss opererats, är väl första gången sen 1989 som han inte åker över, så det känns lite trist.
Men han övertala mig att följa med till fredriksberg, och tävla i SM där så det blir roligt, då blir det att
Led Zeppelin och Dire Straits i bilen hela vägen ner :D
Hoppas att ni läsare också överlevt denna påsk, med fint väder å trevligt sällskap
For upp onsdan innan skärtorsdag, var väl halvmulet väder på skärtorsdan men sen var det kalasväder resten av ledigheten. Har åkt en massa skoter, pimplat massvis med fisk och bara mått gått..
Va så varmt att skoterstället åkte av, låg endast i underställkläder på ett renskinn å kik-pimpla mest hela dagarna och fock en fin solbränna på kuppen..
Som vanligt när det är storhelger å långledigt, så går man upp ett par kilo då det äts en hel del :D
Att mat tillagat till skogs över öppen eld, råder det ingen hemlighet om att det är den godaste maten oavsett vad..
Kom hem i e.m och börjat planera inför nästa tripp som bär av redan på torsdag morgon, vet inte riktigt hur jag ska hinna med allt imorrn men på något vis så får det gå ändå..
Ska över till finska finland och tävla i Palmisano Cup, dock följer inte Torsten med detta år :(
Då han nyss opererats, är väl första gången sen 1989 som han inte åker över, så det känns lite trist.
Men han övertala mig att följa med till fredriksberg, och tävla i SM där så det blir roligt, då blir det att
Led Zeppelin och Dire Straits i bilen hela vägen ner :D
Hoppas att ni läsare också överlevt denna påsk, med fint väder å trevligt sällskap
Dag 2- Min första kärlek
Ja det här med kärlek är svårt!
Men min absolut första kärlek hade jag 1a året på gymnasiet, dock var den personen inte särskilt snäll, utan var otrogen mot mig slutet av det förhållande. Vilket gav mig ett stort sår i mitt hjärta.
Men sen kan man ju ha kärlek till så mycket annat, som min bil jag kör idag är jag otroligt kär i och kommer ha svårt att skiljas ifrån den. Liksom en nallebjörn jag fick när jag var 4år har jag också en stor kärlek till.
Många av de 4 benta vännerna till hundar som passerat i livet, har givetvis en stor plats i mitt hjärta.
Minns en norrbottenspets vi hade när jag var liten, en tik vid namn Lollo. Hon betydde mycket för mig, och sov nästan alltid i min säng, vi umgicks nästan jämt var väldigt tråkigt den dag hon togs bort.
Nu undrar jag, är det folk som är inne å läser här, och vill ni att jag ska fortsätta skriva ?
Man blir som dåligt motiverad å skriva då det inte kommer nå kommentarer, men vill ni att jag ska fortsätta skriva å berätt om mitt liv å skyttet. Så lämna kommentar.
Kramar
/ Luring
Men min absolut första kärlek hade jag 1a året på gymnasiet, dock var den personen inte särskilt snäll, utan var otrogen mot mig slutet av det förhållande. Vilket gav mig ett stort sår i mitt hjärta.
Men sen kan man ju ha kärlek till så mycket annat, som min bil jag kör idag är jag otroligt kär i och kommer ha svårt att skiljas ifrån den. Liksom en nallebjörn jag fick när jag var 4år har jag också en stor kärlek till.
Många av de 4 benta vännerna till hundar som passerat i livet, har givetvis en stor plats i mitt hjärta.
Minns en norrbottenspets vi hade när jag var liten, en tik vid namn Lollo. Hon betydde mycket för mig, och sov nästan alltid i min säng, vi umgicks nästan jämt var väldigt tråkigt den dag hon togs bort.
Nu undrar jag, är det folk som är inne å läser här, och vill ni att jag ska fortsätta skriva ?
Man blir som dåligt motiverad å skriva då det inte kommer nå kommentarer, men vill ni att jag ska fortsätta skriva å berätt om mitt liv å skyttet. Så lämna kommentar.
Kramar
/ Luring
Dag 1 - Presentation av mig själv
Ja ska äntligen ta tag i listan.
Mitt namn är Sandra Linnea Margareta Jonsson, barnfödd Wiklund. född en decemberdag 1987 på Östersund BB.
Bytte efternamn för några år sen till mammas flicknamn.
I familjen finns pappa Roger + ny fru Ulla de har en son gemensamt Johannes, Ulla har även 2 barn sen innan Lars och Lina bosatta i Åre
Mamma Maria + ny make Kent bor i Pengfors, samt 2 bröder en äldre och en yngre, Daniel och Christoffer.
Förutom de mänskliga familjemedlemmarna så har det även alltid funnits hundar i min familj.
Bodde mitt första 1,5 år i en by som heter Järpen, därefter gick flyttlasset till Hällnäs, utanför Vindeln för att stanna där i 11 år.
Under tiden jag bodde i Hällnäs, så var det mycket bus med de andra barnen i byn, samt att när jag fyllde 7-8 år så började jag tävla i luftgevärsskytte åt ramselefors skytteklubb. Vilket var väldigt roligt, gick otroligt bra på tävlingarna.
Jag var även skådespelare i en amatörteater uppe i Tärnaby och var med i föreställningen Elsa Laula.
År 2000 gick flytten vidare till Pengfors med mor och Kent, min far flyttade hem till jämtland och Åre.
Gick högstadie och gymnasiet i vännäs kommun.
På gymnasiet gick jag ett samhällsvetenskapligt program med ekonomi som inriktning.
Började jobba som personlig assistent nån månad innan studenten 2006, skaffade även bil då på samma gång.
Jobbade på i ca 2 år, hann besöka alperna en sväng också å bartendrade där.
Så kom jag på att jag vill utbilda mig till Maskin-teknisk ingejör, går nu 1a året och har 2 år kvar att studera.
För att finansiera studierna så jobbar jag även som assistent på sidan av..
Mina stora intressen är att få vara ute i naturen och syssla med jakt och fiske,utöva skytte i olika former.
Samt att sitta och slöjda både i mjukt och hårt material.
Vintertid så blir det myckt skoterkörning, snowboardåkning,toppjakt och längdskidåkning.
Snö och isfri tid så är det flugfiske och haspelfiske som gäller, fågeljakt med trädskällare, tävlingar i bänkskytte och logdans :D
Spelar lite instrument och sjunger hellre än bra.
I mitt liv finns det väldigt många människor, jag har många ytliga vänner och få som kommer mig riktigt nära.
Har jag gett mig den på att något ska gå, så ger jag mig inte förräns det fungerar, kan vara rätt tjurskallig av mig ibland. Det skyller jag på släktet från mammas sida.
2009 köpte jag loss en 2a på mariehem i umeå, och trivs mycket bra i den. Dock en liten nackdel, att här har jag inte lika nära till skoterkörning och naturen som ute i pengfors, samt att man nu har sina grannar vägg i vägg.
Vilket gör att ibland får man stå ut med lite mindre sömn vissa nätter..
Jag är och kommer nog alltid förbli en "bush"-människa dvs jag trivs bäst ute på landet och inte inne i nån stad.
Nu får det vara nog för den här gången
// Sandra
Mitt namn är Sandra Linnea Margareta Jonsson, barnfödd Wiklund. född en decemberdag 1987 på Östersund BB.
Bytte efternamn för några år sen till mammas flicknamn.
I familjen finns pappa Roger + ny fru Ulla de har en son gemensamt Johannes, Ulla har även 2 barn sen innan Lars och Lina bosatta i Åre
Mamma Maria + ny make Kent bor i Pengfors, samt 2 bröder en äldre och en yngre, Daniel och Christoffer.
Förutom de mänskliga familjemedlemmarna så har det även alltid funnits hundar i min familj.
Bodde mitt första 1,5 år i en by som heter Järpen, därefter gick flyttlasset till Hällnäs, utanför Vindeln för att stanna där i 11 år.
Under tiden jag bodde i Hällnäs, så var det mycket bus med de andra barnen i byn, samt att när jag fyllde 7-8 år så började jag tävla i luftgevärsskytte åt ramselefors skytteklubb. Vilket var väldigt roligt, gick otroligt bra på tävlingarna.
Jag var även skådespelare i en amatörteater uppe i Tärnaby och var med i föreställningen Elsa Laula.
År 2000 gick flytten vidare till Pengfors med mor och Kent, min far flyttade hem till jämtland och Åre.
Gick högstadie och gymnasiet i vännäs kommun.
På gymnasiet gick jag ett samhällsvetenskapligt program med ekonomi som inriktning.
Började jobba som personlig assistent nån månad innan studenten 2006, skaffade även bil då på samma gång.
Jobbade på i ca 2 år, hann besöka alperna en sväng också å bartendrade där.
Så kom jag på att jag vill utbilda mig till Maskin-teknisk ingejör, går nu 1a året och har 2 år kvar att studera.
För att finansiera studierna så jobbar jag även som assistent på sidan av..
Mina stora intressen är att få vara ute i naturen och syssla med jakt och fiske,utöva skytte i olika former.
Samt att sitta och slöjda både i mjukt och hårt material.
Vintertid så blir det myckt skoterkörning, snowboardåkning,toppjakt och längdskidåkning.
Snö och isfri tid så är det flugfiske och haspelfiske som gäller, fågeljakt med trädskällare, tävlingar i bänkskytte och logdans :D
Spelar lite instrument och sjunger hellre än bra.
I mitt liv finns det väldigt många människor, jag har många ytliga vänner och få som kommer mig riktigt nära.
Har jag gett mig den på att något ska gå, så ger jag mig inte förräns det fungerar, kan vara rätt tjurskallig av mig ibland. Det skyller jag på släktet från mammas sida.
2009 köpte jag loss en 2a på mariehem i umeå, och trivs mycket bra i den. Dock en liten nackdel, att här har jag inte lika nära till skoterkörning och naturen som ute i pengfors, samt att man nu har sina grannar vägg i vägg.
Vilket gör att ibland får man stå ut med lite mindre sömn vissa nätter..
Jag är och kommer nog alltid förbli en "bush"-människa dvs jag trivs bäst ute på landet och inte inne i nån stad.
Nu får det vara nog för den här gången
// Sandra
Roligheter!
I helgen som var, så va jag i Arjeplog.
Brotschade mitt första patronläge på en pipa :D
Har fått mersmak för vapensmide, är riktigt roligt att arbeta med det.
Sen blev det skoterkörning och skoter bärande, ja man körde ju fast ibland.
En del pimpelfiske och bara allmänt njöt av livet, blev lite skytte också.
Tänkte att jag skulle haka på nån slags bloggtrend å göra en lista så får ni en liten chans att lära känna mig.
♥ Dag 1 – Presentera mig själv.
♥ Dag 2 – Min första kärlek.
♥ Dag 3 – Mina föräldrar.
♥ Dag 4 – Det här åt jag idag.
♥ Dag 5 – Vad är kärlek.
♥ Dag 6 – Min dag.
♥ Dag 7 – Min bästa vän.
♥ Dag 8 – Ett ögonblick.
♥ Dag 9 – Min tro.
♥ Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
♥ Dag 11 – Mina syskon.
♥ Dag 12 – I min handväska.
♥ Dag 13 – Den här veckan.
♥ Dag 14 – Det här har jag lärt mig idag.
♥ Dag 15 – Mina drömmar.
♥ Dag 16 – Vad kan jag inte leva utan.
♥ Dag 17 – Mitt favoritminne.
♥ Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
♥ Dag 19 – Detta ångrar jag.
♥ Dag 20 – Den här månaden.
♥ Dag 21 – Ett annat ögonblick.
♥ Dag 22 – Det här upprör mig.
♥ Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta.
♥ Dag 25 – En första.
♥ Dag 26 – Mina rädslor.
♥ Dag 27 – Min favoritplats.
♥ Dag 28 – Det här saknar jag.
♥ Dag 29 – Mina ambitioner.
♥ Dag 30 – Ett sista ögonblick.
Brotschade mitt första patronläge på en pipa :D
Har fått mersmak för vapensmide, är riktigt roligt att arbeta med det.
Sen blev det skoterkörning och skoter bärande, ja man körde ju fast ibland.
En del pimpelfiske och bara allmänt njöt av livet, blev lite skytte också.
Tänkte att jag skulle haka på nån slags bloggtrend å göra en lista så får ni en liten chans att lära känna mig.
♥ Dag 1 – Presentera mig själv.
♥ Dag 2 – Min första kärlek.
♥ Dag 3 – Mina föräldrar.
♥ Dag 4 – Det här åt jag idag.
♥ Dag 5 – Vad är kärlek.
♥ Dag 6 – Min dag.
♥ Dag 7 – Min bästa vän.
♥ Dag 8 – Ett ögonblick.
♥ Dag 9 – Min tro.
♥ Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
♥ Dag 11 – Mina syskon.
♥ Dag 12 – I min handväska.
♥ Dag 13 – Den här veckan.
♥ Dag 14 – Det här har jag lärt mig idag.
♥ Dag 15 – Mina drömmar.
♥ Dag 16 – Vad kan jag inte leva utan.
♥ Dag 17 – Mitt favoritminne.
♥ Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
♥ Dag 19 – Detta ångrar jag.
♥ Dag 20 – Den här månaden.
♥ Dag 21 – Ett annat ögonblick.
♥ Dag 22 – Det här upprör mig.
♥ Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta.
♥ Dag 25 – En första.
♥ Dag 26 – Mina rädslor.
♥ Dag 27 – Min favoritplats.
♥ Dag 28 – Det här saknar jag.
♥ Dag 29 – Mina ambitioner.
♥ Dag 30 – Ett sista ögonblick.
Tålamod!
Kan inte någon vänlig själ ge mig tålamod?
Har nyss skickat iväg en beställning till Sinclair på bänkskytte pryttlar å pinaler.
Men dom flesta som känner mig väl, vet hur nyfiken jag är samt att mitt tålamod
inte är det bästa när det gäller saker å ting som är på ingång..
Får väl nöja mig än så länge genom att följa å se när cashen dras från kontot osv.
Så har man kanske nån hum om när det är på väg i varje fall och om ordern kom fram..
Kan vi inte förflytta fram tiden till prylarna som jag bestämt..
Å sen hoppa bakåt i tiden igen så jag inte missar alla trevliga tävlingar å så??
'Tänk om det vore möjligt, vad nöjd jag skulle vara då..
Avslutar med ett klämmigt citat/motto jag brukar dra..
Den som väntar på nåt gott, den blir aldrig fet.
// Sandra
Har nyss skickat iväg en beställning till Sinclair på bänkskytte pryttlar å pinaler.
Men dom flesta som känner mig väl, vet hur nyfiken jag är samt att mitt tålamod
inte är det bästa när det gäller saker å ting som är på ingång..
Får väl nöja mig än så länge genom att följa å se när cashen dras från kontot osv.
Så har man kanske nån hum om när det är på väg i varje fall och om ordern kom fram..
Kan vi inte förflytta fram tiden till prylarna som jag bestämt..
Å sen hoppa bakåt i tiden igen så jag inte missar alla trevliga tävlingar å så??
'Tänk om det vore möjligt, vad nöjd jag skulle vara då..
Avslutar med ett klämmigt citat/motto jag brukar dra..
Den som väntar på nåt gott, den blir aldrig fet.
// Sandra
Hylsan sett från sidan.
Hoppas verkligen att flera kommer börja använda skyddsglasögon efter att ha sett hur det kan gå..
Sprängd hylsa sett från ovan
Palmisano cupen i Lohtaja 24-26/4-09
Hej och välkommen till min blogg.
Här kommer jag skriva om i första hand bänkskytte men även andra händelser.
Bänkskytte är en sport som handlar om handladdning, vindavläsning, precisionsskytte, dvs en serie ska innehålla 5 skott
som helst sitter hål i hål..
Under en bänkskytte tävling så skjuter man 5 tävlingsskott och 5 serier.
Normalt tävlar man på 100 och 200 meters avstånd.
Palmisano Cupen då.
Bilade runt till Lohtaja i Finland med Torsten & Lasse Åström i torsdas morse. 23/4
för att tävla i den fina sporten bänkskytte.
Även 3 andra skyttar från Sverige bilade också runt..
Vi anlände torsdag eftermiddag, for då ut till skjutbanan direkt för att inspektera den.
Sen inmundigades det lite öl och det pratades mycke skytte.
Vi bodde på ett fint ställe strax utanför Lohtaja, nämligan Ohtakari.
På fredan när frukosten var avklarad så begav vi oss till skjutbanan där tyvärr finska militären hade
en storövning, så vi fick träningsskjuta i en tunnel bara 100 meter bort.
Väl vid tunneln startade jag dagen med en 4 km lång joggingrunda, medans de andra började skjuta.
Passade på att skjuta ut 10 nya hylsor att ha till helgens tävlingar.
Även i tunneln slog jag personligt rekord genom att sätta 5 skott riktigt hål i hål.
När vi svenskar var färdig med träningen kom 2 mycket trevliga norska skyttar nämligen Trånd och Pål-Otto även känd
som Plotto.
De hade åkt från Oslo och tagit färgan över till Finland från Stockholm tror jag för att sen bila upp till Lohtaja.
Efter träningen så satte vi upp vindflaggor från våran bänk på 100 meters banan..
Senare på fredagseftermiddagen anlände 5 till svenska skyttar.
Så det blev god mat och dryck till middag. Sen blev det bastu för min del.
Lördags morgon så var vi på plats på skjutbanan med 79st anmälda.
Vi tävlade på 100m avstånd.
Jag hade satt som mål att inte komma sist, och det gick ju bra jag hamna på en 54 plats.
Stefan Karlsson tog hem guldet, bra skjutet av honom.. Grattis Stefan.
Efter tävlingen blev det dags att flytta vindflaggorna till 200 meters banan. Jobbigt att kommunicera med varandra på det avståndet men till slut fick vi till det-
Sedan på eftermiddagen blev det en 6 km joggingrunda för min del för att sedan äta lite mat och prata jakt och skytte en hel kväll mycket trevigt sällskap.
Söndagen anlände och det blev dags för 200m tävling.
Hade ingen stor vana att skjuta på det avståndet.
Så det gick knaggligt under första serien.
Andra serien sköt jag mycket bätte.
Jag började ana oråd på min bössa.
Patronläget på min bänkbössa var en aningens för grunt.
Därmed så fick jag uppleva en hylssprängning utan dess like.
Nog den otäckaste upplevelsen jag någonsin varit med om..
Är riktigt glad över att jag hade skyddsglasögonen på och slapp
få antänt krut i ett galet högt tryck och hög hastighet bakåt liksom mässingflis..
Men tapper som jag var så avslutade och fullföljde jag tävlingen.
Även fast jag fick mycket strafftillägg under serien jag fick en (o)väntad explosion bakåt.
Trots att vi var 10 stycken varav en vapensmed gick igenom hylsorna innan omladdning inför 3 serien
3 serien gick sådärbra eftersom att jag var orolig för att skjuta sönder.
så det blev samma procedur inför 4 serien där samma personer gick igenom hylsorna igen
varav några kasserades, denna gång sa vapensmeden att det här är ingen fara du kommer inte att skjuta av nån hylsa.
Trygg som jag var då när jag hörde dom orden begav jag mig iväg för att skjuta näst sista serien, var inte orolig längre men hade skyddsglasögonen på. å då kom smällen mitt under serien..
Hade samma mål på 200m tävlingen, och jag kom näst sist trots haveri och straff eftersom jag bara fick iväg 2 smällar på 4e serien.
Annars så tog Ulrik Sandgren hem 3e priset.
Under prisutdelningen så sa Micke E att bössan som kommer utlottas var hans.
Jag fick den stora äran att dra lotten, såg vad det var för startnummer och jag visste att det var nån ut av de svenska
grabbarnas nummer. Så när jag kom tillbaka till bordet sa jag att det var 6 nr för lite, för min egen del.
Men det blev Micke E som tog hem den, en Sako 338 federal, så han var nog mest nöjd över helgen med Stefan strax efter skulle jag tro.
Nu laddar jag mentalt för SM-tävling i Säfsen, Fredriksberg som går av stapeln 9 maj och hoppas på att kunna fixa den tävlingen utan att vara så skjuträdd.
Vi hörs.. // Sandra
Här kommer jag skriva om i första hand bänkskytte men även andra händelser.
Bänkskytte är en sport som handlar om handladdning, vindavläsning, precisionsskytte, dvs en serie ska innehålla 5 skott
som helst sitter hål i hål..
Under en bänkskytte tävling så skjuter man 5 tävlingsskott och 5 serier.
Normalt tävlar man på 100 och 200 meters avstånd.
Palmisano Cupen då.
Bilade runt till Lohtaja i Finland med Torsten & Lasse Åström i torsdas morse. 23/4
för att tävla i den fina sporten bänkskytte.
Även 3 andra skyttar från Sverige bilade också runt..
Vi anlände torsdag eftermiddag, for då ut till skjutbanan direkt för att inspektera den.
Sen inmundigades det lite öl och det pratades mycke skytte.
Vi bodde på ett fint ställe strax utanför Lohtaja, nämligan Ohtakari.
På fredan när frukosten var avklarad så begav vi oss till skjutbanan där tyvärr finska militären hade
en storövning, så vi fick träningsskjuta i en tunnel bara 100 meter bort.
Väl vid tunneln startade jag dagen med en 4 km lång joggingrunda, medans de andra började skjuta.
Passade på att skjuta ut 10 nya hylsor att ha till helgens tävlingar.
Även i tunneln slog jag personligt rekord genom att sätta 5 skott riktigt hål i hål.
När vi svenskar var färdig med träningen kom 2 mycket trevliga norska skyttar nämligen Trånd och Pål-Otto även känd
som Plotto.
De hade åkt från Oslo och tagit färgan över till Finland från Stockholm tror jag för att sen bila upp till Lohtaja.
Efter träningen så satte vi upp vindflaggor från våran bänk på 100 meters banan..
Senare på fredagseftermiddagen anlände 5 till svenska skyttar.
Så det blev god mat och dryck till middag. Sen blev det bastu för min del.
Lördags morgon så var vi på plats på skjutbanan med 79st anmälda.
Vi tävlade på 100m avstånd.
Jag hade satt som mål att inte komma sist, och det gick ju bra jag hamna på en 54 plats.
Stefan Karlsson tog hem guldet, bra skjutet av honom.. Grattis Stefan.
Efter tävlingen blev det dags att flytta vindflaggorna till 200 meters banan. Jobbigt att kommunicera med varandra på det avståndet men till slut fick vi till det-
Sedan på eftermiddagen blev det en 6 km joggingrunda för min del för att sedan äta lite mat och prata jakt och skytte en hel kväll mycket trevigt sällskap.
Söndagen anlände och det blev dags för 200m tävling.
Hade ingen stor vana att skjuta på det avståndet.
Så det gick knaggligt under första serien.
Andra serien sköt jag mycket bätte.
Jag började ana oråd på min bössa.
Patronläget på min bänkbössa var en aningens för grunt.
Därmed så fick jag uppleva en hylssprängning utan dess like.
Nog den otäckaste upplevelsen jag någonsin varit med om..
Är riktigt glad över att jag hade skyddsglasögonen på och slapp
få antänt krut i ett galet högt tryck och hög hastighet bakåt liksom mässingflis..
Men tapper som jag var så avslutade och fullföljde jag tävlingen.
Även fast jag fick mycket strafftillägg under serien jag fick en (o)väntad explosion bakåt.
Trots att vi var 10 stycken varav en vapensmed gick igenom hylsorna innan omladdning inför 3 serien
3 serien gick sådärbra eftersom att jag var orolig för att skjuta sönder.
så det blev samma procedur inför 4 serien där samma personer gick igenom hylsorna igen
varav några kasserades, denna gång sa vapensmeden att det här är ingen fara du kommer inte att skjuta av nån hylsa.
Trygg som jag var då när jag hörde dom orden begav jag mig iväg för att skjuta näst sista serien, var inte orolig längre men hade skyddsglasögonen på. å då kom smällen mitt under serien..
Hade samma mål på 200m tävlingen, och jag kom näst sist trots haveri och straff eftersom jag bara fick iväg 2 smällar på 4e serien.
Annars så tog Ulrik Sandgren hem 3e priset.
Under prisutdelningen så sa Micke E att bössan som kommer utlottas var hans.
Jag fick den stora äran att dra lotten, såg vad det var för startnummer och jag visste att det var nån ut av de svenska
grabbarnas nummer. Så när jag kom tillbaka till bordet sa jag att det var 6 nr för lite, för min egen del.
Men det blev Micke E som tog hem den, en Sako 338 federal, så han var nog mest nöjd över helgen med Stefan strax efter skulle jag tro.
Nu laddar jag mentalt för SM-tävling i Säfsen, Fredriksberg som går av stapeln 9 maj och hoppas på att kunna fixa den tävlingen utan att vara så skjuträdd.
Vi hörs.. // Sandra
Välkommen till min nya blogg!
Den här bloggen kommer handla om hur det går för mig i bänkskyttet.
